I belive in the hearts goodness

Om något vore så enkelt, som att sitta och skriva denna mening. Jag önskar att allting inte vore som det är. Jag önskar att saknaden ska sluta tära på mig i tusen bitar, miljoner små bitar... Jag orkar inte men jag fortsätter bygga en mur som jag själv inte vet hur jag ska kunna bygga ner sen. Jag önskar att jag kunde känna käsnlor som innan.. Jag önskar, jag vill att jag ska kunna känna mig mänsklig igen.. Sitter i min ensamhet, i förundran om en bättre framtid. Jag kämpar men jag åker dit igen, jag ältar, jag undrar varför jag agerar som jag gör ibland. Jag kan bli så själcentrerad iband... Jag kan inte känna något längre.. Min värld har slutat existera.. Ja de två sista meningarna är motsägelsefullt.. Men helheten är vad jag vill få fram. För jag har blivit iskall... Kall som nordpolens kyla.. Jag känner inte igen mig själv... Vill bort härifrån. Bort från allt som känns fel. Jag vill leva igen.