- Im back
Im back and will not return.. Skämt o sido.. skönt att få skriva i bloggen igen. Jag har börjat studera på Högskolan i Halmstad. Läser statsvetenskap idag... Känns skönt att plugga, för jag vill och kämpar för att få en bra utbildning för att bli något en vacker dag. Jag vill skapa ett namn, jag vill kämpa för mina åsikter, kurdernas rättigheter och använda mig av den kunskap jag skapar mig idag. Jag är samma person, med samma värderingar och åsikter. Men min personlighet förändras.. Det är så när man kommer upp i åren (nu låter jag gammal.. Men är ju bara 20 år.. Får påminna mig det själv ibland) man lär sig av sina misstag, man lär sig av omgivningen och människorna.
Det finns en undran i mig ibland över vissa beteenden hos människor, negativa beteender i olika aspekter som jag ibland inte kan förstå mig på. Männsikor är en varelse i sig, som fascinerar mig oändligt. Ju mer människor jag möter, ju mer jag lär mig hur människan beter sig väcker det otroligt mer frågor och undran i mig. Jag förstår ibland inte varför vissa människor beter sig som de gör. Jag som har så svårt för att släppa in människor, jag försöker lära känna nya människor. Jag ser mig själv sm en ärlig människa som försöker vara en bra människa. Men det finns ju tyvärr de som uttnytjar ens vänlighet. Ska man börja bli en hård kall människa för att inte hamna i situationer som jag ibland hamnar i? Ska jag sluta vara arg över vissa människors beteenden? Jag undrar bara vad vissa människor är ute efter? Tillfälliga vänskap, kontakter enbart för att uttnytja till sin fördel när man behöver de? Vad hände med vänligheten, värdesättningen av människor och vänskap...
Eller är det bara jag som är som jag är? Finns det någon människa därute som tänker som jag? Som har samma värdesättningar som jag? Någon som tror på det jag tror på? Tror på ge och ta, och inte bara ta? Vad hände med kärleken till medmänniskan?
Idag är jag 20 år. Jag har skapat förundran och förundrats själv. Jag bor i ett land, en främling i ett land, jag kommer aldrig ses som en med urpsrungsbefolkningen. Jag kommer alltid ses som hon med invandrarbakgrund, kommer det alltid vara så? Kommer jag någonsin bli accepterad....? Men jag tänker på en sak som motsäger detta.. Jag har underbara vänner, vänner som jag älskar innerligen, som är ärliga och ger lika mycket som de tar, det är mina svenska vänner. Jag har väldigt få vänner med utländsk påbrå som jag som jag kommer överens lika bra som med mina svenska vänner. Jag har fördommar åt båda håll.. Är det för att jag uppfostrades olikt de med samma påbrå som jag? Varför ser jag mig så annorlunda när jag umgås med en svensk och en utlänsk? Det är visserlign inte så i alla situationer men väldig ofta. Många frågor men få svar.
Jag lovade ju i början av bloggen att berätta mer om mig själv.. Men jag funderar fortfarande på hur mycket jag vill utelämna. Ni vet ju nu att jag är 20 år gammal tjej som är född i Kurdistan men uppvuxen i Uppsala/Sverige men pluggar i Halmstad. Jag är motiverad och ger mig inte förräns jag uppnår mina mål. Jag är politisk aktiv, aktiv även i kurdiska ungdomsföreningar. Men vad mer vill ni veta? Jag har ganska svårt att utelämna mitt namn.. Men ska jag göra det? Vill ni få ett namn på denna figur som skriver texterna? Blir det lättare för er att relatera er till mina texter och förstå? Tell me cause i need to know...
XoXo Kurdinna
Det finns en undran i mig ibland över vissa beteenden hos människor, negativa beteender i olika aspekter som jag ibland inte kan förstå mig på. Männsikor är en varelse i sig, som fascinerar mig oändligt. Ju mer människor jag möter, ju mer jag lär mig hur människan beter sig väcker det otroligt mer frågor och undran i mig. Jag förstår ibland inte varför vissa människor beter sig som de gör. Jag som har så svårt för att släppa in människor, jag försöker lära känna nya människor. Jag ser mig själv sm en ärlig människa som försöker vara en bra människa. Men det finns ju tyvärr de som uttnytjar ens vänlighet. Ska man börja bli en hård kall människa för att inte hamna i situationer som jag ibland hamnar i? Ska jag sluta vara arg över vissa människors beteenden? Jag undrar bara vad vissa människor är ute efter? Tillfälliga vänskap, kontakter enbart för att uttnytja till sin fördel när man behöver de? Vad hände med vänligheten, värdesättningen av människor och vänskap...
Eller är det bara jag som är som jag är? Finns det någon människa därute som tänker som jag? Som har samma värdesättningar som jag? Någon som tror på det jag tror på? Tror på ge och ta, och inte bara ta? Vad hände med kärleken till medmänniskan?
Idag är jag 20 år. Jag har skapat förundran och förundrats själv. Jag bor i ett land, en främling i ett land, jag kommer aldrig ses som en med urpsrungsbefolkningen. Jag kommer alltid ses som hon med invandrarbakgrund, kommer det alltid vara så? Kommer jag någonsin bli accepterad....? Men jag tänker på en sak som motsäger detta.. Jag har underbara vänner, vänner som jag älskar innerligen, som är ärliga och ger lika mycket som de tar, det är mina svenska vänner. Jag har väldigt få vänner med utländsk påbrå som jag som jag kommer överens lika bra som med mina svenska vänner. Jag har fördommar åt båda håll.. Är det för att jag uppfostrades olikt de med samma påbrå som jag? Varför ser jag mig så annorlunda när jag umgås med en svensk och en utlänsk? Det är visserlign inte så i alla situationer men väldig ofta. Många frågor men få svar.
Jag lovade ju i början av bloggen att berätta mer om mig själv.. Men jag funderar fortfarande på hur mycket jag vill utelämna. Ni vet ju nu att jag är 20 år gammal tjej som är född i Kurdistan men uppvuxen i Uppsala/Sverige men pluggar i Halmstad. Jag är motiverad och ger mig inte förräns jag uppnår mina mål. Jag är politisk aktiv, aktiv även i kurdiska ungdomsföreningar. Men vad mer vill ni veta? Jag har ganska svårt att utelämna mitt namn.. Men ska jag göra det? Vill ni få ett namn på denna figur som skriver texterna? Blir det lättare för er att relatera er till mina texter och förstå? Tell me cause i need to know...
XoXo Kurdinna
Kommentarer
Trackback
